Igår fm blev Ludvig helt plötsligt otröstlig. Efter många timmars skrik ringde jag 1177 som tyckte vi skulle åka in med honom. Pappa stannade hos barnen och mamma följde med mig in. Efter några timmars väntan konstaderade läkaren att det inte var öronen (som de misstänkt). Efter Alvedon var Ludvig mycket bättre och gladare. Himla skönt@
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar