


Det går inte en dag utan att jag tänker på och saknar Attila otroligt mycket. Det gör fortfarande så ont....Kan inte fatta att jag aldrig mer får känna hans mjuka päls, får klia honom så han lyfter så gulligt på benet, får ge honom morötter när han glatt tittar ut genom sin box med öronen spikrakt framåt, får ta en tidig morgonritt en solig dag, får borsta o göra honom fin...ja, jag saknar allt!
Sista gången jag såg honom stod han i solen o glänste. Han var så otroligt fin...Han njöt i vårsolen och såg så harmonisk ut....Det är ett fint minne....
Världens finaste!
Usch, vad sorgligt det är. Overkligt liksom... Alvin växer så det knakar däremot. Börjar bli riktigt stor. =) Tänk vad fort det går. Tror bestämt vi varit igång och ringt om varandra idag igen men vi kan ju höras imorgon i stället! =)
SvaraRaderaSå fint skrivet om Attila, tårarna rullar ner för kinderna=(
SvaraRaderaInte ett öga torrt... Va fint skrivet, allt känns fortfarande så overkligt!
SvaraRadera